Om serien

Och sedan föll regnet är en serie romaner som står på gränsen mellan ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Den engelska, relativt nya, termen är ”new-adult fiction”, vilket innebär att seriens karaktärer är i åldern mellan 14 och 35 år.

Serien består av fem romaner, som alla behandlar ganska tunga ämnen. 1an (Bara för Terese) handlar om mobbning, utanförskap och självutveckling. 2an (som har samma namn som serien, Och sedan föll regnet) handlar om hur det är när man mister någon man älskar och hur man ibland måste starta från ruta ett igen när livet faller i bitar runt omkring en. 3an (Låt mig aldrig falla) handlar om hur man ibland måste släppa taget om något eller någon för att kunna komma närmare varandra.

De första tre böckerna är mer eller mindre regelrätt ungdomslitteratur. Karaktärerna är mellan 15 och 23 år.

4an (Aldrig mer vi) är boken som verkligen förtjänar termen ”new-adult fiction”. Den handlar om vad som händer när ett förhållande brakar ihop runt omkring dig för att man vill olika saker med förhållandet och livet. Hur barn och bröllop kan påverka alla i en familj och hur frågan ”vill du gifta dig med mig?” kan få väldigt olika svar. Den handlar också om vad som händer när man inser att man kanske inte är straight i alla fall … och hur det påverkar vänskap, familjeförhållanden och framtiden.

5an [ (O)skyddad ] är en direkt fortsättning på 4an. När man har insett att kärlek är tufft som fan men att man ändå är villig att kämpa för den, vad händer då när pojkvännen ger upp kärleken – för att beskydda dig? Adrian, Simon, Tristan, Tess, Marcus och Anton står alla inför stora problem och dilemman. Varje litet beslut påverkar dem allihop, varje sig de vill eller inte. Och när Tristan börjar önska att han hade modet att slå upp vänskapen med sina barndomsvänner händer saker som tvingar honom tillbaka till Lund och familjen Szymierski.

Som författare har jag velat skapa en bokserie som behandlar tyngre ämnen. Många av problemen som dyker upp i serien är saker som vi alla någon gång i livet går igenom, eller känner någon som går igenom. Det är nödvändigtvis inte enklare, men jag tror att du lättare kan ta till dig en berättelse om du har den minsta aning om hur det känns att gå igenom sakerna som huvudpersonerna går igenom. De olika ämnena – depression, mobbning, rattfylleri, sorg efter en anhörig, förvirring över din sexualitet och skuld/ångest – är alla ämnen som jag känner starkt för och vill berätta om. I slutändan vill jag berätta en god historia, precis som alla andra, men om jag dessutom kan smyga in ett budskap … då blir det bara så mycket bättre och starkare. – Sara